Ni vet när man får en känsla av att man tycker om någon, personen får dig glad, man trivs med att umgås med personen och allt det där, varför ska man alltid börja mäta känslan?
Man börjar analysera den innan den knappt hunnit växa fram, man mäter känslan, hur mycket tycker & känner jag för denna personen? Hur mycket eller vad borde jag känna vid det här laget?

Är kärlek verkligen alltid på samma vis?

Jag tror att man tänker alldeles för mycket istället för att bara ta allt som de kommer, låta "naturen" göra sitt.

hmm.. bara något jag satt och funderade över=)

Människan är alldeles för komplicerad i vissa situationer, jag menar tycker man om någon så gör man ju det, man känner ju om det är mer än som vän ganska fort, men sedan växer det ju fram mer o mer!

hmm.. nej nu ska jag krypa ner under täcket, se på tv och imorgon ska jag till NT där jag jobbar torsdag & Fredag och helgen jobbar jag på himhallen!
Midsommar om 1 vecka, har en inbjudan till Kusinen med massa vänner, har dock inte bestämt mig än, jaja ett senare problem.